Känslan av att "vara på väg ingenstans jävligt fort" är något HAN brottas med. Viljan att "vara det där man borde vara" är något HON brottas med. Kampen att lyckas leva det där gemensamma livet och de hundra andra liven de borde, de kan, de ska leva i vårt fantastiskt fria individualistsamhälle.
Ett relationsdrama, gestaltat av fyra karaktärer i olika tider, olika rum - om en gemensam händelse, ett gemensamt liv. Vad gör man när man snöat ett helt liv och en händelse får en att inse att allt snöande varit helt i onödan? Hur går man vidare när sen den händelsen tas ifrån er? Är en fortsättning ens möjlig?
En riktigt bra pjäs, som berör. En riktigt bra start på en ny månad.
Låter intressant...hade nog gått och sett om det inte vore för att min kalender redan är proppad med teater. Insåg för några dagar sen att om jag fortsätter i den här takten finns det en mycket stor risk att jag faktiskt kommer att ha sett allt Dramaten har att erbjuda :P Har du sett Höstsonaten än förresten? :)
ReplyDeleteInte än, men på söndag! Sen blir det Pygmalion på tisdag! :-)
ReplyDeleteOoh härligt! Pygmalion ska jag tyvärr inte se förrän i april, men så blir det när man ska anpassa schemat till fem andra. Du får rapportera efteråt då om den var bra! :)
ReplyDeleteNu har jag sett Höstsonaten! Heavy stuff! Gillade särskilt följande repliker:
ReplyDelete"Det var fasansfullt! Men det skulle bli värre!" och
"Jag låg i ditt kalla sköte och du pressade ut mig med vämjelse."
och
"Jag skiter i självinsikt, jag får leva ändå."
Ja det är ju inte direkt någon komedi :) Jag älskar hela det där stycket som Eva har, som hon börjar ungefär "Därför att du aldrig lyssnar Därför att du är en notorisk eskapist, därför att du är känslomässigt invalidiserad" osv.. så otroligt mycket hat och ångest som kommer ut på en gång. Helt genialiskt skrivet. Sen gillar jag Charlottes "Ibland har jag undrat om det är på samma sätt för alla människor eller om somliga har större begåvning för att leva än andra". Tycker det är rätt tänkvärt. Men äh, jag gillar i stort sett hela pjäsen, tycker det är ett fantastiskt bra skrivet manus. Kunde man skriva hälften så bra vore man ju lycklig!
ReplyDelete