Jag känner mig sporrad. Men inte av "trivselaktiviteten" i tisdags när hela kollegiet satt och mässade i gympasalen under översikt av en sträng yogatant. Yoga är säkert bra. Men när man stressar dit, får onda ögat när man kommer försent (inte för att man har latat sig, utan jobbat!), och sitter hela passet och bara känner hur dyrbar tid rinner iväg och stressar upp sig för vad man måste göra när detta är över, ja då tror jag inte att det har så stor effekt.
Jag känner mig inte heller sporrad av dagens möte, som jag inte ens orkar skriva om. Tänk om ett möte kunde vara effektivt och inspirerande nån gång!
Sporren jag känner sitter i hälen. Jag har gått och sprungit så mycket den sista veckan att jag har fått ont i foten. Mina kollegor börjar då skrämma mig om hälsporrar som kan bli inflammerade och kroniskt så, så att man aldrig mer kan springa. Hilfe! Förhoppningsvis är foten bara lite lite inflammerad, men det ska kontrolleras i morgon. Då får farbror (eller tant) Doktor ta sig en titt på den. Dumt! För jag har ju precis kommit igång på allvar med joggandet. I morse till exempel skuttade jag upp kvart i sex och tog en runda. Och stegräknandet går också bra. Men om jag nu måste ta det lugnt och vila - hur blir det då! Grrr!
Jag har hellre en sån här sporre!
Än en trasig sån!
No comments:
Post a Comment